Bydalen 2017
Kategori: Allmänt
2015 sprang jag Bydalen fjällmaratons 22k sträcka. Iår var det dags igen.
Den här gången följde inga damer med utan det var istället jag, Henkan, Dana och pappa som utgjorde gruppen.
Dagen innan inspekterade vi avslutningen på 50k sträckan med att gå upp till den berömda Drommenskåran. Pappa hängde på första km innan han vände. Vi övriga gick upp ca 300meter till och tittade ner i den imponerande skåran som skär rakt igenom berget.
SEn åkte vi till ett litet cafe som serverade räkmacka eller kebab på egengjort bröd. Väldigt trevligt.
Henkan och Dana skulle återigen ta sig ann 50k sträckan medan jag skulle köra 22k igen. Jag har varit väldigt osäker på formen pga dålig träning iår och en förkylning som satt i hela veckan inför gjorde inte saken bättre.
Vädret såg riktigt dålig ut med regn och blåst. Men dagen innan loppet bestämde jag mig för att försöka och i alla fall ta mig till första och enda vattendepån efter 10.5km. Där kunde man kliva av och få lift tillbaka så jag tänkte att jag tar mig dit och känner efter.
JAg ska erkänna att jag var riktigt nervös inför men när väl starten gick var det bara börja gneta sig uppför. Det är verkligen otroligt hur högt och brant man tar sig. På toppen av västerfjället med 1150 höjdmeter så var vinden så stark att det bara var några grader på plussidan och man frös. Men man kom snabbt ner i lä och lite lättare löpning. SEn kom den branta nedstigningen med extremt teknisk löpning i vatten och lera.
Väl inne vid kontrollen vid 10.5km hade jag hållit på i 1.40h. Men jag kunde så klart inte bryta så jag fortsatte.
De sista 11.5km blev tuffa men mina ben svarade bättre än jag trott. Jag kunde springa på alla platta partier och rent av njuta av det helt fantastiska landskapet som man springer igen. Bergen, fjällen, bäckarna och de små sjöarna. Alla borde uppleva att springa i den omgivningen.
Km passerades en efter en och rätt vad det var kom jag fram till sista 2km som gick ner i en skidlift. För 2år sen hade jag svårt att ta mig ner här pga att musklerna i låren var så slut. Nu kunde jag springa hela vägen och även om jag pga halt underlag fick en sämre tid än för 2år sen kände jag mig starkare och bättre den här gången.
Efter 3h och 45min gick jag i mål och var galet nöjd.
Henkan och Dana fick slita i regn och vind men klarade det galant. Dana på tiden 7.48h och henkan på 9.38 ungefär.
Nöjda och glada blev det öl, bastu och kött med gratäng innan alla slocknade.