enkilometeritaget

Min kompis Henrik är en riktig långlöpare. HAn har gjort över 10 marathon och även sprungit lopp över 10 mil 3-4 gånger. Dock har 16mils distansen gäckat honom. 2ggr har han prövat men fått bryta efter 11-12mil. Förra året var första gången han testade och det gjordes i Täby Extreme Challenge. Iår var det så dags för revansch. Nattlöpningen är tuffast så för att försöka hjälpa till hade jag anmält mig som pacer och skulle kliva på runt midnatt och sen springa 3 varv (11.5km) under de tuffa mörka timmarna. När jag var klar skulle Henkans bror Daniel ta över och pusha honom i mål.

 

Harry var sjuk så jag hade varit uppe sen 06:00 när jag kom fram till varvningen runt 23:30. En halvtimma senare kom Henkan in och fyllde på med någon pizzaslize, lite sportdryck och annat. Sen var det dags för varv 1 för mig.

 

 

Vi började att promenera lite men övergick snart i ett lättare löptempo. Det kändes bra men Henkan hade haft det lite tufft att få i sin näring så han började snart känna sig yr och trött. Man ska komma ihåg att vid det här läget hade Henkan kört sen 10 på morgonen och gjort ca 10mil. Så vi gick mycket i mörkret. När vi kom in för varvning kände jag att promenerandet tog på mina fötter. Jag får ondare än om jag springer och det tar ju längre tid.

 

 

Varv 2 och vi fick gå mycket här med. Klockan gick och mörkret gör sitt. På slutet fick Henkan tillbaka lite krafter så vi sprang sista km. Men i varvningen var jag rejält sliten och jag undrade om Henkan skulle klara det.

 

Men med solens uppgång blev det ljusare och det stärkte humöret. MEn smärtan i fötterna var stor och även HEnkan var trött. Vi tog oss in för varvning coh mina 3 varv var klara. HEnkan fick fortsätta 3 varv till med hjälp av sin bror som gav en ny boost. Det blev kämpigt sista 3 varven men med support från brorsan och solen tog han sig efter 27h och 19min i mål. 16 mil avklarade och vilken jävla bedrift.

 

För mig blev det 34.5km på runt 7timmar inklusive stoppen vid varvning. Det var tufft, jag hade som mest tagit mig 15-16km sen åland marathon såmina ben var inte redo för 3.4mil. Man är otränad helt enkelt även om man går så är 3.4mil långt.

 

Men men nu känner jag mig återhämtad och det var kul att se hur TEC funkar och framförallt att ha bidragit lite för att hjälpa Henkan till att bli en riktig ultralöpare.

Harry hade kört lite för hårt med oss en tid och vi var i skrikande behov av ett brake. Som brevet på posten öppnades ett läge för Harry att för första gången sova över hos sin mormor. Jag och Cicci skulle få ledigt torsdag kväll och framförallt sova en hel natt ostört.

 

Vi passade på att pröva Backstugans resturang här i Solna och även om vi pga ett stort sällskap som precis kommit fick vänta lite på maten var det inget att klaga på. Väldigt god mat och dryck.

 

Nöjda och glada promenerade vi hem för att njuta av en hel natts sömn. Givetvis vaknar man ändå men det är skönt att få somna om. 8 gick vi upp och man kände sig sjukligt utvilad och pigg. Vilket var tur det för någon dag senare fick Harry feber så dom kommande dagarna har varit tuffa. Så extra tur med den där lediga natten.

 

Och Harry hade haft det toppen hos mormor och sovit bra. Dags att boka in nästa sleepover snart igen :-)

 

 

 

Dåligt med bloggande på sista tiden men det har fallit åt sidan när Harry, jobb och ekorrhjulet tar för mycket tid. Det har inte hänt så supermycket så ingen av mina typ 2-3 läsare har missat något.

 

En rolig grej var att vi var hos mormor och morfar och tog en bild på 4 generationer. Stort och en rolig bild för Harry och Weimer att ha när dom blir äldre.

 

Löpningen har annars gått framåt, jag har sprungit till jobbet 2ggr i veckan vilket varit perfekt. 11km i oftast strålande väder och känslan av att komma upp på jobbet kl 7, före alla andra och ändå veta att jag har 11km i benen och en varm dusch...bra start på dagen helt enkelt. Och det är strålande fint i Hagaparken när solen går upp.