enkilometeritaget

Idag när ja precis kom till jobbet så hörde ja en smäll bakom mig. När ja vände mig om såg ja att en cyklist blivit påkörd av en bil 10 meter bort i en korsning. Ja sprang dit och var först på plats. Det var ca 3 andra inklusive föraren som också slöt upp men det var inget snack om vem hjälten för dagen var. Man kan nog säga att ja rädda gubbens liv.

Ja lyfte bort cykeln som låg över hans ben. Den vägde kanske ett ton men som dom säger gör adrenalinet i såna här liv och död situationer att man får superkrafter. I övrigt hade han bara några små skrapsår. Men......dom hade kunnat bli infekterade om inte ja noterat att dom nog inte skulle bli det.

Så nu väntar ja på att Reinfeldt ska ringa och tala om när ja ska få min medalj. TV4 borde ha hört av sig om morgonsoffan men det tar kanske lite tid.

Förra helgen begav sig ja och Cicci till e-tuna. Rebecka och Johan har flyttat dit då Becka ska gå i storasysters fotspår. Det var trevligt att återse staden och det finns mycket ja saknat där. Som papas tapas, löpning i vilsts bland annat.

Kräftskiva hos Bea han vi oxå med. Där fick vi även hänga med Alicia.